REFERAT

Förändrat arbetssätt räddar miljöjournalisten

Miljöjournalisten håller på att försvinna. Räddningen är ett annat arbetssätt. Gräv mer och bättre, skriv så att en bredare allmänhet förstår, ha en story och relatera miljöfrågan till frågor som berör läsarens hälsa.

Miljöjournalister behövs inte längre. Miljöjournalistik är inte en egen disciplin utan borde vara integrerad med all annan journalistik.
Med dessa ord inledde Fredrik Sjöberg, författare och biolog, debatten på temat "Behövs miljöjournalister?" som Miljöjournalisternas förening (MÖF) arrangerade under ett par timmar kvällen den 9 september, i ABF-huset i Stockholm.
Med ambitionen att allt ska bli bättre ville styrelsen i MÖF få igång en debatt. Vad är god miljöjournalistik? Hur gör vi för att den oftare ska vara förstasidesstoff?
Är miljöjournalisterna journalistikens B-lag? Kort och gott, behövs miljöjournalister?
För att få några insiktsfulla reflektioner på dessa frågor hade föreningen bjudit in fyra personer.
Förutom nämnda Fredrik Sjöberg även Göran Greider, chefredaktör för Dala-Demokraten, Staffan Westerlund, professor i miljörätt, och Stella Fare, före detta stadsmiljöborgarråd i Stockholm.
Göran Greider höll med om att särskilda miljöjournalister inte behövs längre. Flera av de nästan 80 i publiken verkade dock inte hålla med. Stella Fare ansåg att de visserligen behövs men på andra platser, andra redaktioner.

Ekologisk krasch utan insikt

Staffan Westerlund tyckte att miljöjournalisten måste bli bättre på och inse vad miljöjournalistik egentligen handlar om: skildra och hindra den mänskliga ekologiska kraschen. Idag förnekar de insikten att naturen är basen för mänsklighetens överlevnad. Istället prioriteras bevakning av miljöbrott och straff.
Men det är väl en sport att låta världen gå under så länge den gör det till lägsta tänkbara kostnad, sade Staffan Westerlund.
Problemet ligger egentligen på ett annat plan, sade Göran Greider. Det handlar om makt, pengar och tidsanda. Få miljöjournalister förstår det politiska spelet. Därtill har miljöpolitiken avpolitiserats de senaste 10 till 15 åren och villkoren för all journalistik har försämrats. Det är för mycket av löpandebandproduktion.
Fredrik Sjöberg tyckte att miljöintresset hos politiker bara är garnityr för syns skull. En uppfattning många tycktes dela denna kväll liksom den att miljöpartiet inte gagnar miljöarbetet utan bara är ute efter makt.
Fredrik Sjöberg ansåg att det ligger miljöjournalisten i fatet att många och i synnerhet de stora och betydelsefulla strategiska miljöfrågorna sällan är självupplevda. Konsumentjournalistiken är därför den livskraftiga delen av den miljöjournalistiska torrakan (torrt träd). Han jämförde med ekonomi-journalistiken och aktierapporteringen vars framgång och utrymme i medierna bygger på att svensken i gemen numera äger egna aktier.

Miljöjournalistikens innehåll

Vad vill ni vi miljöjournalister ska skriva om, undrade Carl-Axel Fall, en av två moderatorer för kvällen från MÖF:s styrelse? Staffan Westerlund svarade att journalisten inte ska lägga upp sitt arbete efter vad som är hett för dagen. Tvärtom det handlar om att folkbilda. En seriös miljöjournalist informerar inte bara vad som hänt utan informerar om vad som riskerar hända.
Fredrik Sjöberg höll med. Dagspolitik är stamkrig inom kåren där varje journalist agerar infanterist.
Tänk er en redaktionschef som har en stadsjeep i sitt garage. Då är det lätt hänt att miljöartikeln får stryka på foten, sade Göran Greider.
Just detta att koppla miljöfrågan till individnivån och att vi vågar angripa den heliga kon i Sverige, bilen, ville Stella Fare se mer av.

Intressantare miljöjournalistik

Problemet ligger inte på individnivå utan är strukturellt, sade Göran Greider. Men larm är bra och är det enda som fungerar som nyhetsgrepp. Han fick stöd av Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen, som kommit för att ta delta i debatten. Samtidigt syntes alla denna kväll vara överens om syndabockens betydelse för att larm ska fungera som journalistisk metod.
Fredrik Sjöberg ansåg dock att vi har larmat sönder oss. Han framhöll att larm hör "väckelsefasen" till och den har vi lämnat bakom oss. Han tar exemplet med Hallandsåsen som i hans ögon inte alls var någon egentlig miljökatastrof, snarare en katastrof för arbetsmiljön.
Han tyckte vidare att miljöjournalistik handlar om att skriva för den ointresserade, analysera relationer, vara intresserad av människor och inte bara fundera över vad någon säger för något utan analysera mer varför någon säger det han säger, fundera på vilka är motiven.
En i publiken pekade på vikten av att kunna berätta en story och gräva fram egna nyheter. Inte bara följa i andras fotspår och skriva om samma saker.

Miljöjournalistiken om fem år

Staffan Westerlund ansåg att den då är ömklig och rudimentär eller tillbakabildad som han förklarade det för en i publiken som undrade.
Flertalet går då obevekligen på a-kassa, sade Göran Greider lite uppgivet samtidigt som han med glimten i ögat underströk att det finns flera omständigheter som kan ändra den bilden.
Fredrik Sjöberg däremot tror att miljöjournalistikens situation då är bättre än idag.
Miljöjournalistiken genomsyrar arbetet på fler redaktioner men någon särskild miljöjournalist finns det ändå inte plats för.


Sven Axelsson, MÖF, 17 september 2004.

På bilderna: Fredrik Sjöberg (överst), Staffan Westerlund, Stella Fare och Fredrik Sjöberg, publiken och Göran Greider.